Hjärnfondens arbete berör alla
Hjärnfondens vision är att ingen ska behöva lida av sjukdomar, skador eller funktionsnedsättningar i hjärnan.
Hi Unity stöder till fullo den visionen. När du väljer en gravsten från oss kan du också bidra till att fler människor får ett längre och friskare liv. Emma Cajander på Hjärnfonden berättar varför deras arbete berör alla – inklusive henne själv.
Listan över hjärnans sjukdomar är lång. Kostnaden för samhället är oerhört hög, men lidandet för de som drabbades och deras anhöriga går inte att mäta i pengar. Hjärnfonden arbetar för att driva svensk forskning framåt, sprida kunskap om hjärnan och för att alla ska ha rätt till jämlik vård, omsorg och hjälp att förebygga sjukdom.
– Vi försöker påskynda forskningen för att förhindra många av de sjukdomar som drabbar hjärnan. Fler än var tredje svensk kommer någon gång i livet att drabbas själv av en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning i hjärnan och det är den vanligaste orsaken till förlorade friskår, säger Emma Cajander, som arbetar med företagssamarbeten på Hjärnfonden.
Varje gåva gör skillnad
Hjärnfonden får inget statligt bidrag utan verksamheten drivs enbart genom insamlingar från privatpersoner och företag. I juni i år fick 90 olika forskningsprojekt dela på hela 106 miljoner kronor – Hjärnfondens största utdelning någonsin. Många av de som skänker pengar har ofta själva drabbats, antingen genom egen sjukdom eller genom någon anhörig. Detsamma gäller för Emma.
– När jag skulle söka jobb här gick jag in på hemsidan och såg alla diagnoser, från migrän och ätstörningar till psykisk ohälsa och MS, insåg jag att det här berör alla jag känner, inklusive mig själv.
Behövs en plats för minnen
Emmas pappa dog i sviterna av ett alkoholberoende när han var 49 år. Då var Emma 21 år.
– Det var otroligt jobbigt. Han var en väldigt fin människa. Det är verkligen en stor bidragande orsak till att jag känner så starkt för Hjärnfonden.
Emma har sparat sin pappas plånbok och alla hans kassettband som minnen. När hon såg Hi Unitys minnesskåp kände hon att det var något hon skulle velat ha när hennes pappa gick bort.
– Jag kan se det fina i att få gå och lämna ett brev eller liknande. Det är många barn som förlorar sina föräldrar och jag tror att man som liten har ännu större behov av att få lägga nallar och foton för att minnas, berättar Emma.
